Alla de försiktiga med långa håvar
träffar havets jätteskratt.
Vänner, vad söker ni på stranden?
kunskap kan aldrig fångas,
kan aldrig ägas.

Men om du rak som en droppe
faller i havet att upplösas,
färdig för all förvandling --
då skall du vakna med pärlemorhud
och gröna ögon
på ängar där havets hästar betar
och vara kunskap.
av Karin Boye

Att bli förälskad är till största delen ett självbedrägeri - två hjärtan som omformar verkligheten till en dröm. Men kärlek är verklighet - att acceptera, omhulda, finna nöje också i de egenheter som gör en man och en kvinna till vad de är.
Pam Brown

Behåll dina rosor
duka av bordet
istället
behåll dina rosor
ljug lite mindre
istället
behåll dina rosor
hör vad jag säjer
istället
älska mej mindre
tro på mej mera
Behåll dina rosor!

av Märta Tikkanen

Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig många gånger och varje gång i samma person.
av Mignon McLaughlin

Den kommer fågelvägen,
och vi förstår,
att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
som man tar emot en ängel,
som plötsligt landar
i vår tåredal,
vi måste ta emot den
som man tar emot en sägen
och tro med samma tro,
som barnet har.

Sådan är kärleken
vi ville välja
- men hade inget val.
av Bo Setterlind

Det bästa som vi äga,
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva.

Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.

Det är vår rikdoms råga
att ingen ann kan nå det.
Det är vårt armods plåga
att ingen ann kan få det.
av Karin Boye

Det finns så mycket
du inte kan se.
Som tanken på dig
kan få mig att le.
Det finns så mycket
du inte fått höra.
Så mycket jag vill
att vi ska göra.
Det finns så mycket
med dig som är bra.
När jag tänker på dig
så blir jag glad.
En vän som du är värd
så mycket för mig!
av Tricia Harrison

Till allt detta som vore omöjligt
att uppleva så starkt
om vi inte stod varandra mycket nära.

Av Urban Torhamn

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.
av Karin Boye

Dina ögon och min själ
är beck och kåda.
Vänd dig från mig,
förr´n jag tändes som
en mila innantill!
En fiol jag är med världens
alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela,
hur du vill och vad du vill.
Vänd dig från mig,
vänd dig till mig!
Jag vill brinna,
jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan,
gränsbo mellan höst och vår.
Spända äro alla strängar,
låt dem sjunga rusigt galna,
i en sista dråplig högsång
alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig,
vänd dig från mig! Som en
höstkväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar
vårt baner av blod och gull -
tills det lugnar och jag ser
i skymning dina steg försvinna,
du, den sista som mig följde
för min heta ungdoms skull.
av Erik Axel Karlfeldt

Du, som av skönhet och behagen
En ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig - och från denna dagen
Jag endast dig i världen ser.

Förgäves ur din åsyn tagen,
Mig blott din tanka unnas mer:
I dina spår av minnet dragen,
jag endast dig i världen ser.
av Johan Henric Kellgren

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
av Edith Södergran

Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ont som du.

Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål min själ --
du är det bästa jag har.
av Karin Boye

Du är samtliga färger
på livets palett och
när något känns fel
vänder du det rätt.
Du kan sången och texten
i all min musik
och för mig är du alltid
speciell och unik.
Du har blivit en vän
jag kan lita på den
som gärna är kvar
när de andra vill gå.
Jag önskar dig enbart
lycka i livet
och ber dig att inte ta
allting för givet.
Men en sak är säker,
det lovar jag dig
att alltid ska Du
vara vännen för mig.
av Carol Rush

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mittemot dig kan sitta, han som
i din närhet lyss till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid
i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mer färglöst blek
än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.
av Sapfo

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.
av Hjalmar Gullberg

I dina ögons klara morgonljus
mitt hjärta vaknar - allt är ljus

I dina läppars höga kärlekssång
min glädje brusar - allt är sång.

I dina händers mjuka fågelbo
min oro somnar - allt är ro.
av Erik Blomberg

Jag förnimmer din närhet,
främmande som vildrosens doft.
Med domnande sinnen söker jag dig,
allt levandes fäste.

Det är hos varandra vi bor
under svarta stjämbilder.
Det finns någonstans en
outgrudlig ömhet,
en trygghet som bara blinda känner.

Jag lussnar till din puls
som till en underjordisk källa.
Jag älskar också dina benknotor,
förgänglighetens tempel.

Våra rynkor är hemlighetsfulla
som en förseglad skrift.
Våra ansikten är bara dunkla speglar,
det är någon annan vi älskar hos varandra.

Någon som kommer oss till mötes
långt inifrån varandra,
som väntar likt en okänd lustgård
i hängivelsens öken.
av Ingemar Leckius

Jag kysser dig och ledsnar ej.
Och skall jag nå’nsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
Hvad sällhet kyssen skänker dig?

Du älskar den så väl som jag:
Nu säg, hvad utgör dess behag?
Jag frågar nu, jag frågte nyss
Och får till svar blott kyss på kyss.

Om i min läpp man honung gömt,
Du kysste den ej mera ömt;
Om galla vore stänkt derpå,
Du kysste lika ömt ändå.

Se till, hvad förebär du väl,
Om någon frågar efter skäl,
Om någon oblygt kommer nu
Och frågar: hvarför kysses du?

Och folket dömmer strängt, min vän,
Hvad skall det säga då om den,
Som annat ej än kyssa gör,
Och sjelf ej en gång vet hvarför?

För min del jag ej hittat på,
Hvad godt i kyssen finnas må;
Men jag vill dö, om jag en stund
Skall stängas från din purpurmun.
av J.L. Runeberg

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
av Karin Boye

Du fångade mig,
du tog mig i din famn.
Nu är du mitt allt,
och du har mig för evigt.
av Lina Lundmark

= =>Sidan 2

 Jag har framgång, du har tur.
Jag är potent, du blir med barn.
Jag fostrar dem, du kramar dem.
Jag arbetar, du stannar hemma.
Så blir vi tupp och höna.
Jag är strassas, du är hispig.
Jag är bohemisk, du är slarvig.
Jag är retlig, du är mopsig.
av Göran Palm

Jag väntar vid min stockeld
medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra
och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna
från färdvägar vida -
den käraste, den käraste
med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande
snöhöljd blomma
och drömde om ett skälvande,
gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest
älskade komma
genom skogen, över hedarna
en snötung natt.

Glatt ville jag min drömda
på händerna bära
genom snåren dit bort där
min koja står,
och höja ett jublande rop
mot den kära:
Välkommen du, som väntats
i ensamma år!

Jag väntar vid min mila
medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och
skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska
från färdvägar vida -
den käraste, den käraste
med ögon blå.

av Dan Andersson

Jag älskar dig
inte bara för vad du är
men för vad jag är
när jag är med dig.

Jag älskar dig
inte endast för vad
du har gjort av dig själv
utan för vad du gör av mig.

Jag älskar dig
för det stycke av mig
som du lockar fram.
Jag älskar dig
för att du lägger din hand
på mitt överfyllda hjärta
och blundar för
alla löjliga, svaga ting
som du trots allt
suddigt förnimmer där
och för att du drar fram i ljuset
alla de underbara egenskaper
som ingen annan sökt
tillräckligt länge för att finna.

Jag älskar dig
för att du hjälper mig att göra
av all bråte i mitt liv
inte ett värdshus
utan ett tempel
av mitt arbete
av varje min dag
inte en skamfläck
utan en sång.

Jag älskar dig
därför att du gjort
mer än någon trosbekännelse
kunnat göra
och mer än något öde
kunnat skapa för att ge mig lycka.

Du har gjort det
utan minsta beröring
utan ett ord
utan ett tecken.
Du har gjort det
genom att vara dig själv.

Kanske det är det
som menas med en vän
när allt kommer omkring.
av Roy Croft

Kom till mig
när natten tiger still.
Tag mig, värm mig,
håll mig när, tätt intill.
Låt mig känna rytmen
från ditt hjärtats slag,
känna pulsarna som bränna,
utplåna mitt jag.
För mig till vår himmel
i molnslöjors skymd.
Sammangjutna skall vi
sväva i lycksalighetens rymd.
av Ethel Törander

Käraste, käraste, jag ropar dig an.
Minns du hur en junihimmel
obeskrivlig brann?
Minns du våra skymningskyssar
under skumvit slån,
vivor, vildros, västergök och
doftsråk fjärranfrån?

Barnet mitt, barnet mitt,
som långt från mig går,
leker vinden lika lustigt
i ditt glada hår?
Tyst är göken, mejad ängen,
men min heta bön
beddar dig en blomsteräng,
en evigt frisk och grön.

Käraste, käraste, jag viskar
dig till:
Möter dig en storming höst,
förbliv i hjärtat still!
Du, som gav mig liv igen
och tvådde världen ren,
var du i den världen går,
så går du ej allen.

av Jarl Hemmer

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
av Nils Ferlin

Min kärlek föddes i lustfylld vår,
på stränder av lekfullt dansande vatten,
och vildhonung drack jag i ungdomens vår
på ängar våta av dagg i natten.

Min kärlek föddes vid Oaiso älv,
där laxarna hoppa och gäddorna jaga.
Där vart den en visa som sjöng sig själv,
en vildes rus och en spelmans saga.

Den sjöd i mitt blod varje svallande vår,
pånyttfödd att locka och vinna,
den sjöng där all världens i vinrus går
och jord och himlar brinna.

Men aldrig mera älskar jag så
som i rosornas år, som vid Paisos vatten,
min kärlek är gammal och börjar bli grå,
och hittar ej vildhonung mera i natten.
av Dan Andersson

Mina ögon vill kyssa ditt ansikte.
Jag har ingen makt över mina ögon.
De vill bara kyssa ditt ansikte.
Jag strömmar mot dig ur mina ögon,
och dallrar kring dina skuldror
av en fin hetta
som långsamt löser upp dina konturer
och jag är hos dig, hos din mun
och överallt omkring dig -
jag har ingen makt över mina ögon.

Jag sitter med mina händer i skötet,
jag rör dig inte och jag ska aldrig tala.
Men mina ögon kysser ditt ansikte,
jag stiger ur mig själv och
ingen kan hindra mig,
detta outgrundliga flöde kan jag
inte stanna,
detta lysande som varken vet
av slut eller början -
men när du slutligen vänder dina
ögon mot mig,
dina ovetande, frågande,
dina främmande ögon,
sänker jag mig själv i mina händer
och återvänder under mina ögonlock.
av Solveig Von Schoultz
 

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Lyckans blomma och
frukt kommer dofta
för att vi ska visa kärleken ofta.
Den må växa och gro
som en kärleks bro.
av Nils Ferlin

Måtte denna dag bli perfekt
- eller åtminstone tusan så nära!
Strunta i om brudkronan hamnar
en smula på sned eller om en hårtest förvirrar sig utanför den.
Strunta i om bilen fastnar i trafiken eller om prästen verkar vara svårt förkyld. Strunta i om orgeln klingar falskt eller om brudnäbben snubblar på släpet eller om brudgummens bestman fumlar med ringen. Ni ser varandra - och allt annat blir utan betydelse. Senare kommer ni att minnas, och skratta tillsammans. Men nu kan inga bagateller störa. Kärleken förvandlar allt. Till och med faster Elsas hatt.
Pam Brown

När morgonens sol
genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full
av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!
av Karin Boye

Se hur kärleken går.
Se hur hon snubblar.
River sig i snåren.
Stannar, ser sig om.

Det är för sent att ropa.
Hon kan inte höra.
Det är för sent att hejda.
Hon går som hon går.
av Solveig Von Schoultz

Själ i flamma, blod i dans,
han var hennes, hon var hans,
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
tränger in i henne.

Och med huvudet bakåt i kyssande böjt
och med skötet mot famnaren höjt
drack hon livets och kärlekens yppersta drick
i var störtvåg, hon fick
av hans livseldsaft,
i var gnista, som gick
av hans kraft.
av Gustaf Fröding

Så skimrande var aldrig havet
Och stranden aldrig så befriande
Fälten, ängarna och träden
Aldrig så vackra
Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
Som när du gick vid min sida
Vid solnedgången, aftonen den underbara
Då din lockar dolde mig för världen
Medan du dränkte alla mina sorger
Älskling i din första kyss

Som när du gick vid min sida
Vid solnedgången, aftonen den underbara
Då din lockar dolde mig för världen
Medan du dränkte alla mina sorger
Älskling i din första kyss
av Evert Taube
 

Sådan är kärleken,
den kommer fågelvägen,
och vi förstår att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
som man tar emot en ängel,
som plötsligt landar
i vår tåredal,
vi måste ta emot den
som man tar emot en sägen
och tro med samma tro,
som barnet har.

Sådan är kärleken
vi ville välja
- men har inget val.
av Bo Setterlind
 

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
av Eeva Kilpi

Tag mig, håll mig, smek mig sakta
Famna mig varligt en liten stund
Gråt ett grand för så trista fakta
Se mig med ömhet sova en blund.

Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå?
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.
av Harriet Löwenhjelm

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

av Karin Boye

Tanken på dig är som molnskuggans

ilande flykt över slätten
en oväntad förbindelse mellan

himmel och jord
en blickens vilande färd mot

horisonternas bortom
en gristrande ljuv påminnelse

om livets korthet.
av Erik Lindgren

TILL DEN MAN ÄLSKAR

Varför skall man älska
den man ändå aldrig får,
varför tändes i mitt hjärta
kärlek vid så unga år.
Varför skulle vi väl mötas,
varför korsar du min stig,
ödet förde oss tillsammans,
säg mig varför träffade jag dig.

Jag har kämpat jag har lidit
smärtans bistra kval för dig,
men du kan väl inte hjälpa
att du inte älskar mig.
Jag skall älska dig för evigt,
dig för evigt hålla kär,
älska blott och tåligt lida,
fast jag nu förskjuten är.

Trots att hjärtat skall förblöda,
inget hindra kan dess kval,
endast döden kan oss lösa
ifrån denna jämmerns dal.
Den som älskat aldrig glömmer,
den som glömt ej älskat har,
den som älskade och glömde,
visste ej vad kärlek var.
av Karin Boye